Familj

Efter 13 missfall har deras dröm att bli föräldrar tagit slut – här är deras berättelse

Annons
av extraextra
2 februari, 2020
Annons

Jo Halsey, 47, och hennes make Mark, 48, från Hull, avslöjar nu efter 13 missfall att deras dröm att bli föräldrar har kommit till ett slut.

Nu öppnar paret upp sig om sin hjärtkross.

Annons

Jo berättar: ”När jag tittar på min nyfödda, Benjamin, i inkubatorn, så kunde jag inte tro vad som hände. Hans liv höll på att halka bort – och det fanns inget jag kunde göra åt det.”

”I min uppväxt har jag alltid älskat ungar. Jag jobbade som en nanny i flera år, och har även tränat som en hemsjuksköterska som tar hand om nyfödda. När jag träffade Mark på en dejtingsida maj 2007 så blev vi förälskade och gifte oss sedan i september 2008. Vi försökte att skaffa barn på en gång och jag var så glad när graviditetstestet tre veckor efter våran smekmånad i oktober visade positivt. Men 6 veckor senare började jag blöda. Min läkare bekräftade att våra tvillingar skulle bli ett missfall och blev därmed hemskickad för att återhämta mig. Det var fruktansvärt, men vi trodde bara att vi hade otur.”

”Läkaren sade till oss att på grund av att jag var 36 så borde vi inte vänta så länge för att försöka igen, och när jag blev gravid igen i januari 2009 blev jag så exalterad. Men det gick bort när 3 veckor senare fick jag ett till missfall. Vi fortsatte att försöka och i april tog jag ett till graviditetstest i samma stuga i Costwolds där Mark tidigare hade friat. Det var positivt och vi båda trodde att det var ett tecken. Så för första gången berättade vi för vänner och familj. Våra föräldrar var glada men jag var rädd för att upptäcka blod varje gång jag gick på toa.”

”När det var dags för 10-veckors scanning i maj därpå, fick vi reda på att jag var gravid med tvillingar igen, vi gav dem namnet Benjamin och Oliver. Men efter 14-veckors scanning upptäckte de att tvillingarna delade på samma fostersäck och moderkaka. Läkarna sa att det fanns inte tillräckligt med blodstillförsel för att Oliver ska kunna utvecklas som han ska, att han skulle troligen födas för tidigt. Jag blev sjukskriven för att kunna vila och varje natt låg jag vaken och oroade mig oändligt.”

Vattnet gick efter 28 veckor

”När jag var i vecka 28 gick vattnet. När jag blev skannad den 9 oktober kunde inte doktorerna hitta Olivers hjärtslag. Jag var förkrossad och kollade in i ögonen på Mark och såg förtvivlan för första gången. 3 dagar senare började jag få värkar och Benjamin föddes och vägde 1 190 gram. Oliver föddes 4 minuter senare sovandes, när jag såg hans livlösa kropp kändes det som en kniv genom hjärtat.”

”Trots läkarnas hopp så var Benjamins lungor inte starka nog. Jag skrek när jag fick höra att han inte kommer överleva. Jag höll i båda mina bebisar när Benjamin tog sitt sista andetag den eftermiddagen. Sjuksköterskorna klädde på honom och vi spenderade 2 timmar med våra pojkar”.

”När sorgen kom skyllde jag på mig själv, eftersom läkarna hade ingen aning varför mina bebisar fortsatte att dö.”

Efter det mådde hon dåligt i många månader men med hjälp av sin man, Mark, började hon känna sig i liv igen. Mars 2010 blev hon gravid igen. Hon fick ännu ett missfall men läkarna försäkrade oss att det fanns ingen anledning varför de inte kunde ha ett barn så de fortsatte att försöka. De hade två till missfall i juli och oktober 2011. Varje gång de fick ett missfall blev hennes mentala hälsa värre.

13 missfall

”Vid tiden när jag hade förlorat 8 bebisar kände jag mig ofta självmordsbenägen och jag började pusha bort mina vänner efter att en kommenterade att ”jag kunde ju åtminstone bli gravid enkelt”.

”Mark hjälpte mig igenom allt eftersom han var den enda som förstod. I flera månader lämnade jag knappt mitt hus mer än att gå och se en rådgivare”

”Desperat för att hitta svaret på varför vi inte kunde ha barn tog jag kontakt med en professor av gynekologi på Hull and East Yorkshire Women and Children’s Hospital. Tester kom tillbaka och han trodde det berodde på en blodkoagulationsstörning som gjorde att jag fick missfall. Januari 2012 blev jag gravid igen och jag fick dagliga heparininjektioner för att bekämpa koagulationen. Varje vecka efter fick vi upp vårat hopp igen.”

”Sedan vid vecka 13 dog våran bebis som vi hade döpt till Pip. Jag grät medans jag opererades för att ta bort honom från min livmoder. Det var en av de tuffaste dagarna i mitt liv. Efteråt blev han begraven med Benjamin och Oliver.

Paret började känna att de borde ge upp men deras hjärtan kunde inte acceptera det så de försökte fler gånger medans de kände skulden. Efter mer tester kunde läkarna fortfarande inte hitta något som gjorde att vi inte kunde ha barn.

I januari 2012 förlorade paret tvillingar ännu en gång och sedan några månader senare fick de sitt 12:e missfall. Vid juni 2014 fick de sitt 13:e missfall när Jo var 43 år gammal, gravid i vecka 8.

De accepterade till slut att de aldrig skulle kunna få barn och gav upp. Det höll på att döda dem båda mentalt.

Lagt fokusen på förhållandet

”Sedan dess har vi lagt allting på våran relation istället och vi förnyade våra löften i september förra året. Jag har accepterat att jag aldrig kommer vara en pappa…”, säger Mark och fortsätter:

”Att förlora 13 barn kunde ha förstört vårat förhållande men min kärlek för Jo har bara blivit starkare…”

Jo och Mark vid första bröllopsdagen

Källa: TheSun

Dela på Facebook
Annons